Rundstav var det ja. Det går fint att få tag i fur men det är värre med gran. Men det finns en lösning som inte kostar mer än vad rundstaven till ett par kajaker kostar - och sedan kan man unna sig lyxen att göra egen rundstav i alla möjliga träslag. Den lilla rundstavshyveln förvandlar en fyrtkantig list till en rund stav. Det enda man sedan behöver är en borrmaskin och torrt virke. Redskapet tillverkas bland annat av Veritas, från Amerika. Man får förstås stå ut med att enheten heter tum. Men det går att justera hyvlarna till jämna millimetrar. Utan allt för mycket arbete skapades projektets all rundstav på några minuter. Resultatet är lite repigt, och det är precis vad jag är ute efter. Den ojämna ytan fungerar som hullingar, och gör att pluggen sitter kvar i sitt hål. Denna uppfinning har en svår baksida...man vill sätta, egen-gjorda rundstavar i alla projekt man skruvar fast i hyvelbänken. Men jag hoppas att intresset lägger sig med åren.
Borrning av hål är svettigt. Man vet att ett felriktat hål genom relingarna betyder nya relingar. En jigg kompletterat med ett par extra händer är att rekommendera. Pluggarna hamras in med lätta slag. Resultatet blev en fin passform, men jag blev lite fundersam över stadgan i konstruktionen. Det går verkligen fortfarande att rotera däcksbalkarna ett par grader i varje riktning. Men oron lade sig efter de första surrningarna. En fantastisk teknik som nästan blir till ett mantra. Det känns bra att man gillar surrningar eftersom det kommer att bli en hel del sådana i projektet. Kajakens väsen gör sig påmint när sentråden sträcks med ett tyst knarrande ljud. Konstruktionens stadighet kommer omedelbart fram, och mitt tvivel över hur stadig kajaken blir hoppar upp alla pinnhål i ett svep. Jag förstår att Inuiterna inte för ett ögonblick funderat över om de skulle limma sina farkoster - det behövs helt enkelt inte när man kan surra. "Blakkr" rör sig fortfarande. Och det blir tydligt att min prioritering av fina möten, framför rakt placerade däcksbalkar, var ett riktigt beslut. Relingarna rör sig för varje surrning. Tekniken är så stark att man med lätthet kan knäcka trärelingarna om man drar för hårt.
Det sliter hårt på fingrarna, men det är dessa dagar som en hantverkare mår som bäst. Ingen arbetsdag är bättre än den då man måste slita händerna från sitt arbetes redskap. Kvällen spenderas med funderingar kring kajakens höjd. jag hittar få kajaker som har lägre akterdäck än 13cm och få som är högre än 17cm. Men nu var detta ett måttlöst projekt, så jag funderar på att ta med mig Trangiaköket till bygget i morgon. Mat måste man ju ha med sig på turen i alla fall.
