Spanten har legat i blöt under ett par veckors tid, och nu är det dags att passa in dem i sina avrundade hål. I stället för att tälja fram kanterna använder jag en stålplåt med ett 8mm hål i botten på en skåra. Med ett par kraftiga drag formar sig asklisterna snällt efter stålkanten. Det är en bra teknik men det ställer stora krav på fiberriktning och kvistfrihet - i annat fall går det bättre med en kniv. Jag undviker i möjligaste mån att använda sandpapper i kajaken. Med skurna ytor får man en bättre motståndskraft mot vatten och röta. Det lena träytan som kommer efter putsning med sandpapper påminner om sammet...och det är precis vad det är: små små hår av fibrer som reser sig från träytan. Resultatet är att fukt enkelt får ett fäste på ytan. En skuren yta är helt enkelt platt, så att vattnet stannar på ytan.
En liten maskin har väckt förväntansfulla blickar från mina besökare i de Småländska skogarna. Basningsugnen har fungerat fint - och jag syftar då på träböjning, och inget annat. Inte mer än tre av 21 spant fick några som helst sprickor. Och hemligheten är fiberriktning. Asklisterna är sågade efter årsringarnas (fibrernas) linjer, och inte efter plankans kant. Måtten på listerna görs så att kajaken blir något högre i fören än i aktern. Jag nöjer mig med 4cm skillnad eftersom jag inte vill doppa aktern för djupt i sjön. Det är ju aktervågorna som är svårast att parera, eftersom man inte har ögon åt det hållet.
