torsdag 17 december 2009

Köl och ribbor



Efter att för och akter surrats fast är det dags för kölen. Nu hänger hela formen ihop, och det är lätt att lyfta och vända sitt bygge. Man får helt olika bild av sin "Blakkr" beroende på hur den vänds. Först nu har jag vågat lyfta ner kajaken på golvet, och mina farhågor över att min farkost blir för stor försvinner helt. Med detta "bryggperspektiv" ser jag att både längd och bredd ligger inom de ramar jag önskar. Efter lite surfande på grönländare i glasfiber eller ribb är alla mina tvivel borta. Den är smalare än de flesta och någon cm kortare än den kända "Black pearl". Kölen pluggas i för och akterstäv - inte mycket att orda om. Men det är ont om material så jag får nog tänka mig att också hitta något sätt att surra detta möte.


Jag surrar kölen på plats med den fantastiska sentråden. Efter mycket funderande och spekulerande i vilken teknik jag skall använda, tar jag ett avgörande beslut... och det är kajakens namn som hjälper mig. "Svana Strindar Blakkr" är smäcker men inget tävlingsredskap. Jag ligger gärna sist i gruppen av paddlare utan att skämmas. Så jag offrar en tiondels knop i fart på att surra köl och ribbor med utanpåliggande sentråd! Surrningarna är fortfarande det som imponerar på mig mest. Tidigare sviktade kajaken snällt varje gång man vänder på den. Men med kölen på plats blir stabiliteten total.

Ribborna mellan köl och relingar (har inte hittat något Svenskt namn än) kan placeras på lite olika sätt. Det viktiga är att det är de längsgående linjerna i skrovet som bär upp duken. Det är massor av parametrar som styr: relingarnas lutning, kölens tjocklek, spantens krökning, ribbornas bredd o.s.v. Det viktigaste är att acceptera det som kajaken vill berätta. Jag vill ha en platt botten, och särar därför på ribborna så mycket jag vågar. Endarna putsas av med en hyvel, en hyvel med en lång historia som jag återkommer till.

For English version please use translate.google.com
write http://larsgustavsson.blogspot.com in the tranlsate text window.