tre dagar i Misterhult

Två övernattningar i ett sensommarsvalt Misterhult. Inga problem med packningen - bortsett från att jag inte får plats med solstolar och kokt potatis, som mina turkamrater. Med två vattentäta säckar på däck och med en järnstark vilja att sova utan liggunderlag så går allt vägen. Större delen av turen paddlades i lätta vindar. Inget idealt väder för en kajak utan skädda - men när man paddlar på tur med samma start och mål så får man ju i alla fall träning på bägge rygghalvorna. Har fått lite blodad tand på höstturer. Inte så mycket andra farkoster på vattnet. Och helt andra färger i och kring havet. Till helgen bär det av till Tjäröfestivalen...

Gästkrönikör

Berättelsen kring SvanaStrindarBlakkr publiceras i tidningen Paddling. Nytt nummer ligger för tryckning. Läs bland annat om varför jag egentligen bestämde mig för att lägga hela mitt arbete åt sidan - för att en tid ägna mig heltid åt kajakbygget. Och om belöningen när bygget nu är klart.

http://paddling.nu/

Rollträning

Efter ett par timmars träning med Helen Wilson så får man saker man borde kunna räkna ut på egen hand, förklarade så att bägge hjärnhalvorna blir överens. Att starta rollträningen med att lära sig att flyta är nyckeln till att lära sig flera tekniker på en och samma gång. Blakkr är extremt lättrollad - inget glapp mellan kropp och kajak. Varje rörelse gör att kalaken svarar. Enda problemet är att man inte längre har något att skylla på... Att göra alla moment i rätt ordning och att inte förlora orienteringen är det jag får slita med. Det är förvånande mycket psykologi inblandar i de svårare rollarna. Det jag klarar med paddeln i handen borde jag klara lika bra med norsaken - men bara om jag intalat mig själv att inte tänka på att jag inte längre har paddeln i handen... Det är humor att man sjunker när man verkligen vill flyta. Forward ending roll´s är fortfarande ett mysterium som jag hoppas att lösa innan hösten kommer.

Asklister bort

Efter ett par månaders paddlande har jag märkt att kajaken har svårt för att nå över en viss hastighet. Flera trevliga diskussioner med erfarna byggare och kajakdesigners har lett fram till att asklisterna måste bort. De skapar allt för mycket turbulens kring skrovets yta. Och när min duk dessutom är ganska grov i sin struktur så bromsas kajaken ganska ordentligt. Jag har gått på diverse sten till sjöss, och strandat på sand och skärv utan att duken fått mer än repor - och när det nu bara är bryggpålar som lyckats skada min Blakkr vågar jag ta steget att plocka bort listerna. MEN de har ju gjort hål i min duk...

Bloggtips nr 1 i kajakhålslagning är fönsterkitt. Till stor del består den av samma ingredienser som dukens tätning - linolja. Som pigment har jag använt vanlig träkol. Kletigt så det förslår, men det är också tanken. Kittet har ingen motståndskraft mot repor och slag, men det kan överbrygga större hål än lackens ytspänning klarar av. Det skall gå utmärkt att täta sömmar och lagningar i fält med fönsterkitt - och det är en stor fördel att man kan fortsätta paddla omedelbart efter lagningen (kittet tål vatten hjälpligt, och man bör lacka när kajaken torkat till ett par dagar).

Asklisterna hade förstås lackats fast i duken, och enda sättet att få loss dem var att skära med ståltråd. Ingen vacker syn, men kittet gör susen. Man tråkar i så mycket som man förmår, så våldsamt som man vågar. För att få kittet att verkligen komma ner i alla små håligheter kan man man stryka det snabbt med handflatan. Friktionsvämen gör att kittet mjuknar och sätter sig. överflödet skrapas av med en spackel (eller ryggen på en kniv). Det finns ingen anledning att lämna mer kitt på kajaken än det som gör nytta - det nere i håligheter och gropar.

Allt lackas sedan över med linoljelack.

När arbetet ändå var igång fick för och akter en avhyvling. Dessa lister får sitta kvar ett tag till.

Resultatet. En något mjukare accelerationskurva. Inte lägre som att göra in i en vägg strax innan fullfart. Det är helt klart värt risken att få en och annan repa under sittbrunnen, till förmån för lite mer speed.

Norsaq

Efter midsommar är det dags för rollkurs med Helen Wilson - en ordentlig norsaq kan bli användbar. Den är formad ur överblivet virke, och är inte tänkt att kasta några harpuner (vilket bör glädja kalmarsunds sälar till helgen). Detta är en första test för att undersöka om norsaqens form följer samma regler som pagajen. Jag har arbetat med rundade ytor för att den, förhoppningsvis, inte skall ta sin egen väg genom vattnet. Harpuntandens hål är förstärkt med renhorn. När jag filat ett tag slog det mig att norsaq är olika för höger och vänster hand. Eftersom jag själv envisas med att vara vänsterhänt är det extra kul att göra saker som passar mina händer (hand). Efter syning av rollexperten Wilson blir det nog en del justeringar - som tacksamt mottages.

13 m/s

Bara insidan av kajaken var torr. Allt annat badades i ett ytvatten som skrapats ihop enda från Polen, säkert närmare 18grader varmt. Kalmar har ett trevligt surfvatten - förutsatt att det blåser ihållande från syd-sydost. Utanför Kalmar slott bryter det ordentligt, och det gäller att spana in stenarna från land... och sedan minnas var de ligger. Lagningen håller utmärkt. Men jag kommer att stryka ett par lager linoljelack till över sömmen.

Tyvärr var jag ensam i brisen, så det blev inga bilder på Blakkr i vågorna - men håll utkik på Kalmarkanotklubb.se. Vår nya klubb blogg är tänkt att fungera som bas för spontana paddeläventyr, så att fler kan dra nytta av varandras turer.

Kajak lagning

Så var det dags för första lagningen. En kajak skall vara i vattnet - och inte spetsas på bryggpålar i sydlig vind. Nåväl, olyckan hände inte långt från klubbhuset och det var inga problem att ta sig tillbaka. Men silvertejpen, som vi trodde att vi lagat Blakkr med såg vi inte röken av när vi lyfte kajaken till bryggan. Insikten blir att jag inte kan lita på tejp som tätning på mina turer. Jag måste helt enkelt sy och täta på plats i vildmarken. Detta kräver lite träning, och det är bra att träna på något annat än sitt dyraste fordon. Fram med överbliven bomullsduk och nål och tråd. Som tur var uppkom skadan mitt under kajaken - det finns gott om plats att se vad man gör från insidan. Jag bestämde mig för att lägga en förstärkning på dukens insida och sy igenom bägge lager med en teknik som drar samman "sårkanterna". Det hela fungerar väldigt fint - men det tar tid. Hela paketet lackas sedan med linoljelack. Till sjöss kommer jag att tråka in fönsterkitt i sömmen, eller till och med epoxylim. Jag får testa vad som fungerar bäst inför kommande, lägre turer.

En rak nål är att föredra om man når skadan från både ut och insidan. Om hålet sitter längre från sittbrunnen behöver man en krokig nål. Tråden jag använder är samma flätade fiskelina som jag sytt samman däcket med.

Förstärkningen gör att skadans kanter är täta även om duken sträcks vid ett tryck mot duken. Allt lackas flödigt även från insidan så att bomullslappen limmas fast mot skrovet.

Packad kajak

Första turen med packing gick runt Kalmars öar. Eftersom detta är min enda kajak, så hade jag redan från början målet att ta Blakkr med på längre turer. Denna första tur gjordes endast för att se vad som får rum i skutan. På bilden finns inte bara en man i en kajak, utan även:

Sovsäck med komfort temp på 10gr

Komplett underställ

2 T-shirts

4 kalsonger

sockar

Softshell jacka

Handduk

Trangiakök

En rulle silvertejp

Ett par skor

Och som lök på laxen: Ett tvåmans Bergans tunneltält, med innertält och allt.

Fem – sex liter finns kvar att packa kajaken med. Så till denna packning kan man även lägga mat och en del vatten. En del av packningen går att kompromissa bort, som innertältet, om vädret tillåter. Tältpinnar kan packas på däck, likaså trangiakök (om man diskar även innan maten) – och vips så har man mycket mera plats. Vatten är det svåraste att få med sig. Flaskor inte är att tänka på, eftersom de tar massor med plats. En vattensäck är att föredra, men den är svår att packa runt alla spant och ribbor. Får fundera ett tag på detta – får troligen be om att få hyra in mig hos någon glasfiberkamrat.

Nåväl, kajaken ligger fortfarande fint i vattnet. Och det är inga problem att ta sig i eller ur trots att det blöta kryper närmare.

Packning

Det tog ett tag att hitta en packpåse som passar både kajaken och plånboken. Tack för tipset Urban - säckarna finns att köpa på Naturbolaget i Kalmar, för en ringa summa av 299kr. Det som avgjorde mitt val var faktiskt inte priset, utan den enkla detaljen att säckarna har ett hål i spetsen. Perfekt att montera linorna så att man kan dra in säckarna i för och akter. Det finns säckar av andra fabrikat som är både sydda och svetsade, men då får man räkna med ett pris på det dubbla inklusive frakt. Mina säckar är på 8 liter, och det räcker att komplettera med en eller två standardsäckar för mat och kläder. På bilden är säckarna packade mer en sovsäck och ett tält. Men så var det det här med vattnet - får kanske packa trangiat på däck? Öppen planlösning i köket är ju aldrig fel.

Mina paddlingar de senaste dagarna har avslöjat att min kajak inte är den snabbaste rakt fram. Beror på att vattenlinjen blir kortare på en östgrönländsk kajak med sin spetsiga för och akter. Det rör sig om inte mindre än en meter kortare än en zegul 550. Men jag behöver bara en kurvtagning eller en vågtopp för att dra det längre strået.

Tillbaka blick

Det har tagit längre tid än jag beräknade – men många av de extra timmar som lagts ner har jag investerat i funderande och grubblande över nya moment. Ett trevligt funderande över angenäma problem, som inte skall skrämma någon som funderar på att börja bygga. Man kan gå den enkla vägen och utföra varje moment som det beskrivs i en byggkonstruktion. Det går dock utmärkt att blanda erfarenheter från olika byggen för att forma SIN kajak. En bok beskriver en vinkel av alla metoder, och de bilder man vill efterlikna kräver andra lösningar. Kombinera Cunninghams bygginstruktion med uppgifter på bloggar och inspirerande bilder. Målet var aldrig för mig att bygga den kajak som beskrivs i boken – utan snarare att lära mig om konstruktionen, för att sedan överföra allt till den östgrönländska jakt kajaken. Resultatet blev en smäcker konstruktion med förhållandevis platt botten.

Ett av mina viktigaste tips är att samla på kunskap. Anpassa ditt bygge efter de förutsättningar som Du har. Man kan göra allt med handverktyg, och mina kommande byggen kommer troligtvis att utföras mer med yxa och mindre med maskiner. Jag har haft fina förutsättningar, både när det gäller maskiner och utrymme. Men det har inte hindrat mig från att utföra många moment med handredskap. Man kan med gott samvete lägga sina Svenska ”supermöbeltraditioner” åt sidan ett tag och låta ett stort mått av ”ganska bra” inpassning få passera. Om man studerar gamla kajaker från mästarna på grönland så ser man att de ofta är snedare och krokigare än moderna farkoster. Vi kallar dem pittoreska och bohemiska, och glömmer sedan bort deras skevhet när vi själva skall skapa. Då smyger sig millimetrar och dynamik in i bilden. Själen går förlorad, precis som när man jämför gamla handknackade bilkarosser från England (som inte alls är lika på bägge sidor) med dagens perfekta aerodynamik. Det är i första hand val av virke och flinka surrningar som kommer att stadga kajaken. Om kajaken kommer att gå rakt i vattnet eller inte bestäms av många fler mått än om kölen är rak. Låt alla mått vara tillräckligt bra, och utgå från att de små skillnader som kan uppstå, till viss mån, kommer att utjämna varandra.

När det gäller Blakkr´s form kommer den låga fören och akter att bråka vid hög och tät sjö, men kajaken blir förhoppningsvis inte så vindkänslig. Jag har hela tiden försökt att få form och linjer att skilja sig från de glasfibermodeller som finns på marknaden. Fören och akterns höjd över havet gör den östgrönlädska kajaken unik. De synliga sömmarna är en annan viktig karaktärsdel. Faktum är att jag ville att sömmarna skulle bli bohemiska och krokiga – inte raka som linjaler. En krokig söm visar att hantverkaren brytt sitt sinne mer med sömmens funktion än dess riktning. Att sy var det överlägset längsta enskilda momentet. Ett rofyllt och väldigt trevligt moment som måste få ta tid. Skaffa bra tänger för att dra nålarna genom duken. Jag valde att sy med en syntetisk fiskelina, efter att ha dragit av ett antal naturalternativ. Jag jobbar förstås helst med naturmaterial – men jag vill också att min kajak skall vara säker.

Däckets höjd var en av de moment som jag blev mest orolig över. Mitt mål var att få ett så platt fördäck som möjligt. Inte någon extra hög bula för mina knän. Enda sättet att skapa detta är att sitta med så raka ben som man klarar av, samt att höja relingarna. Nackdelen är att akterdäcket då följer med upp , eftersom relingarna löper efter hela farkostens längd. Enda till de första rollarna i simhallen var jag orolig för om ryggen skulle knäckas över sittbrunnen vid en tillbakalutad avslutning. Men kajaken var oförskämt lättrollad. Den extra centimeter som liggunderlaget lyfter mig från kajakens golv gör att sittbrunnen inte når kroppen alls. Vill man sitta direkt på kajakgolvet, vid paddling i hårdare väder, så blir det något svårare att komma tillbaka helt. Men vem bryr sig om hur stilig en roll ser ut när man verkligen behöver den…

Kajakens höjd från reling till köl var väl en av de svåraste måtten att förutse på sin första kajak. Bredd och längd är lätta att referera till andra kajaker man paddlat. Men djupet hänger ihop med en mängd andra mått. Redan då man spänner upp relingarna i sina formar bestäms en formel för kur resten av måtten kommer att utformas – en formel som innehåller bredd och vinkel på relingar, tillsammans med skrovets djup och form. Bredden på kajaken är inte bara det mått som representerar farkostens vidaste mått – ett annat viktigt breddmått är bredden vid fotstödet. Jag hade inte en tanke på detta mått när jag spände upp relingarna. Tips: ta detta mått i beräkningen redan från början. Gör gärna ett ”footprint” på ett a3 papper över vilken vinkel du vill sitta med fotsulorna. Mät höjd och bredd på detta avtryck, och se om det finns en rimlig chans att fötterna får plats på ett bra sätt – gör detta redan då du bestämmer vinkeln på relingarna. En brant reling ger större valmöjligheter när det gäller kajakens djup. En mer vinklad reling gör att man måste se upp så att inte fötterna hamnar i kläm mellan tak och köl. Min kajak blev lite trång vid fotstödet – och jag får kompensera det med att vinkla fötterna något mer framåt. Hälarna sitter tätt ihop och tårna når precis relingarna vid kajakens däck. Detta gör i sin tur att jag sitter 3-5 cm längre bak än jag tänkt mig. Men allt känns ok. Och jag har märkt under mina provpaddlingar att jag gärna flyttar omkring i sittbrunnen. Många gånger lägger jag tårna för om fotstöden, och flyttar fram en bra bit. Eftersom kajaken ligger så nära kroppen i alla riktningar är man inte lika beroende av stöd för just knä och tår, som man kan vara i en stor sittbrunn. Där skramlar kroppen omkring i cockpit, och man behöver stadiga referenspunkter. Det finns alltid stora kontaktytor mellan kropp och kajak i en liten grönländare, som gör att man känner havet genom hela kroppen.

Sittbrunnsarg – liten, liten, liten. Var lite orolig ett tag, när jag knappt kom i. Men tesen om att man vågar pressa mer när allt sitter fast, är mycket användbar. Alla mått runt kroppen togs med lösa pappmallar och löst liggande reglar – så tätt man bara kan. När allt sedan är fast monterat kan man ligga på mer med ben och bak. Min sittbrunnsarg är lägre än någon annan jag hittat uppmåttad på internet. Det är trångt med hål och sömmar över hela sargen, men den håller fint. Alla hål är tätade med extra linoljelack, och duken är även målad invändigt runt sargen. Man får tänka på att en sarg på en skin on frame inte har samma funktion, som handtag, som på en glasfiberkajak. Det är relingar och masik som gäller vid lyft och i och urstigning. Och så var så, det här med att alla mått hänger ihop - med en lägre sittbrunnsarg kan man faktiskt göra ett lägre fördäck. En hög sarg blir som en skorsten, och det blir svårt att ta sig ner. Baken lyfts onödigt högt över akterdäck. Benen skall träs i diagonalt mellan masik och sittbrunnens bakkant. Alternativet är att höja masik och fördäck för att vinkla en hög brunn bakåt = tråkig bula på fördäck. Gör låga sarger och välj virket väl så håller det, och man får finare linjer på kajaken.

Masik´s form kan hjälpa till att komma ner i kajaken. Men här får man välja mellan två saker. En masik med platt tak gör kajaken svårare att komma i, men ger mer utrymme när du väl är på plats. Det finns full takhöjd långt ut mot relingarna. En masik med runt tak ger mer plats åt benen vid i och urstigning. Men när du sitter på plats så har du två ben som inte kan rymmas på samma plats – det blir lägre till tak för knäna vid relingarna. Det här blir ju förstås viktigare och viktigare ju närmare din kropp som du bygger din kajak. Marginalerna minskar för varje centimeter. Men det är denna jakt på den ultimata anpassningen som är intressant med att bygga sin egen farkost.

Att bygga sin första kajak kan vara ett steg på vägen. Jag valde att bygga med bomullsduk och linolja. Mycket för att kunna göra vissa justeringar vid första dukbytet. Att en bomullsduk åldras och kanske håller sin maxstyrka i 5-10år är inte någon nackdel. Jag har möjlighet att paddla ett par säsonger, för att sedan göra justeringar på ramen. Ny duk = ny kajak.

Varför skall man då bygga en skin on frame. Skall försöka ge en så opartisk anledning som möjligt, innan jag blir helt inuitifierad. Det finns få fördelar med en sof i sin färdiga form. Skrovets yta håller inte lika länge som glasfiber, kajaken har mindre packmöjligheter, mindre innermått, är tyngre (med bomullsduk) än många moderna grönländare i gran och epoxy…

…den största fördelen är den fantastiska flexibiliteten i bygget. Man kan börja bygga utan att veta alla mått. Man kan bestämma och ändra massor efter hand. Bygget ser ut som en kajak redan efter några timmars arbete, då relingarna spänns upp. Jag måste erkänna att jag tyckte att jag var en bra bit på väg och att jag var nöjd med mitt bygge redan då. Och så har vi möjligheten att hela tiden anpassa kajakens mått efter kroppen. Man kan provsitta, palla upp, fotografera, göra praktiska i och urstigningstester och andra experiment under hela byggets gång – låta kajaken forma sig efter hand. Om man provar fortlöpande kommer kajaken att säga ifrån när man närmar sig gränsen för vad som är möjligt. En dialog mellan kajak och paddlare som är mycket intressant.

sjösättning

Äntligen är Blakkr i sitt rätta element. Ett extremt lågvatten, och blåst gjorde att turen endast blev några hundra meter. Mest för att se om kajaken håller tätt. Och det gör den - mål ett avklarat. Inte en droppe på dukens insida. Mina funderingar på ett avancerat säte har jag lagt åt sidan. Liggunderlag fungerar fint, och är inte på något sätt en nödlösning (det finns alltså en god anledning till att man ser lösningen i många sof kajaker). Den extra vikten från bommullsduk och linolja har sänkt kajaken någon centimeter mer än vid mina tester med ram och plast. Vilket är bra - nu ligger Blakkr som en padda i vattnet. Trots en ordentlig sidvind - som nästan blåser mig ur bild på youtube - så är det enkelt att placera kajaken i den riktning som man önskar. Det är fortfarande så att Blakkr bestämmer saker som jag måste anpassa mig till. Kajaken kräver att man inte spänner sig. Låren skall ligga löst mot golvet. Så fort man spänner knän och lår i kajakens tak så låser man upp hela kroppen. För att styra behöver man inte spjärna emot varken fotstöd eller tak. Det är bara att röra på benen så följer kajaken med.

En kort film finns på YouTube

Askstyltor

Askribbor på skrovets utsida lyfter numera Blakkr från marken. Blir lite lättare att hantera kajaken på land när man vet att man kan sätta ner den på hårda hällar och asfalt. Inte något arbete kvar på kajaken längre. Men diverse tillbehör på bilen behöver justeras för att kunna transportera farkosten till kusten och Kalmar Kanotklubbs bryggor. Det blir säkert en tur i sundet för att se att allt håller tätt innan jag tar in kajaken för rollträning i simhallen (vilket säkerligen kommer att fylla inredningen med vatten).

Men arbetet med SvanaStrindarBlakkr är inte slut med att kajaken är klar. Jag kommer att berätta om fortsättningen på denna blogg - och jag arbetar även på en föreläsning om bygget av blakkr. Sveriges radio har uttryckt sitt intresse av att vara med vid premiärturen...kajakradio - kan va nåt. Jag försöker att inte fördjupa mig i hur referatet kan låta. Fler bilder på hela den färdiga kajaken dröjer ett par veckor, så även utvärderingen och avrundande tips.

skinnarbete

De sista bitarna faller på plats på bygget. För och akter har fått en skinnstrut för att skydda knutarna mot nötning. Skinnet är påsytt vått - så att det krymper och nyper fast i duken. Skulle det ändå inte sitta kvar i blött tillstånd kommer jag att sy fast dem i duken med ett par stygn med sentråd.

Däckslinortna är på plats och hålen tätas med linoljelack. Skinnet kommer att knytas fast i linorna - och fungerar som packyta för vattenflaska, kartor, mindre fika m.m. - som man vill komma åt utan att stiga ur kajaken. Det skyddar också duken vid i och urstigning. Jag har även ett skinn tillskuret för fördäcket, men det är stort som ett segel. Vi får se om det blir ett pynt eller om det är praktiskt?

Nu börjar äntligen isen släppa från kalmar sund. Premiärturen är inte långt borta. Nu återstår endast en köl, och några minuters yoga varje dag - sen väntar vågorna.

Linor

Renhorn i skivor, pinnar och krokar. Får se om de uppstickande taggarna får vara kvar någon längre tid - men jag hade inte ro nog att såga av dem. Efter några mil i sittbrunnen vet jag om de gör någon nytta, eller om de skapar fula ord. De 8mm grova däckslinorna gör att jag valt att skapa ganska grovt tillyxade bendetaljer. Brukskänslan är viktigare än skinande ytor - i varje fall på Blakkr. Det finns redan borrade hål i relingarna för linorna. Många läderremmar kommer att fästas långt från sittbrunnen - och jag kan då inte knyta dem på insidan. Men, en av fördelarna med grova linor är att de tål att bearbetas. I stället för att knyta skär jag en hulling i varje lina som kommer att greppa mot hålets kant. Jag har testat tekniken, och har inte lyckats dra loss en enda lina. Det är dock viktigt att linan är rund, i ett runt hål, som inte är större än att linan precis får plats. För att vara på den säkra sidan så låter jag linorna sticka in i kajaken 15-20cm så att man kan skära nya hullingar om någon av linorna skulle släppa.

Sista lagret linoljelack är nu på plats. Det har gått åt ca 2,5 liter Le tonkinois lack och 0,7 liter kokt linolja. Ungefär 3 kg av kajakens totalvikt är alltså tätning av duken. 4 lager har strukits:

Lager 1 ca 2 liter med 25% linolja

Lager 2 ca 0,5 liter med 20% linolja

Lager 3 ca 0,5 liter med 10% linolja

Lager 4 ca 0,4 liter ren lack

Ytan är nu helt täckt av ett lager av lack. Ganska gummiliknande yta som kommer att ta till sig en fin patina efter bara ett par turer på vattnet.

Svart Blakkr

För lager nummer två gick det endast åt 0,5 liter till hela skrovet. Duken börjar redan nu bli mättad av linolja. Kimrökspigmentet ger en mycket fin blyertston åt kajaken. Färgen har trängt igenom till dukens insida - och finns färgen där så finns också linoljan där. Resten av strykningarna handlar om att bygga upp ett skikt som kan ta en del nötning och lättare grundkänning. Under de kommande veckorna kommer jag att förse kölen med en asklist, för att skydda duken från sten - på land och i vattnet. Jag är glad över varje krökning som sömmen har tagit över däck. Det gäller att kajaken skiljer sig från de perfekta kusinerna i plast:) Hål för däckslinorna är förborrade under duken, och jag har ett litet knep för hur de fästs vid relingarna. Mer om detta senare. Åter till säkerhetskurser för kajakfolk i en varm simhall.

Sältestet på is

Riktigt spännande med sälimmitation. Här syns två lager med pigment, och fler var planerade... Men när däckslinor, renhorn och diverse snören kommer upp på däck, i ett provisoriskt test ser jag att det blir för mycket. Jag skulle absolut måla på detta sätt om kajaken skulle ha diskreta linor. Men när jag nu har ganska spektakulära surrningar på gång så föredrar jag att de vilar mot en stillsammare bakgrund. Det blir fler byggen i år - som kommer att bli mer sällika. Rik på ny erfarenhet kring sälmönster målar jag över allt med kimrök. Föresten måste jag berätta att min ekvation om att inte komma i kajaken varannan gång jag lägger till nya delar, har löst sig på ett fördelaktigt sätt. När nu allt är på plats så kommer jag faktiskt i sittbrunnen.

På jakt efter säl

Första lagret med linoljelack och kimrök är lagt på plats. Jakten på sällooken har börjat. Många timmars arbete återstår med olika nyanser av svart för att lavera fram en fläckighet som för tankarna till ett sälskin. Jag kommer att arbeta med pigmenteringen i första lagret, innan jag går vidare med tillräckligt många lacklager för att täta bomullsduken. Efter första lagret är kajaken fortfarande luddig i ytan, men redan till nästa strykning kommer den att bli mer vaxliknande. Hittills har det gått åt 2 liter letonkinois linoljelack utspätt med 25% kokt linolja. Kommande lager kommer inte att kräva samma mängder men några liter till kommer det att gå åt.

Kommentarer

Nu är det enklare för Er som följer arbetet att kommentera. Ursäkta att jag inte observerat detta tidigare.

Sargmontering

Sittbrunnen fastnaglad vid duken. - ja det är riktigt blod. Ett bra tips är att förbereda alla sömmar som man misstänker kommer att hamna innanför sargen, så att man lätt kan knyta upp och fästa dem igen på lagom avstånd från sargen. Har spenderat ett par timmar med att knyta upp pyttesmå knutar för att kunna öppna upp bomullen. Jag kommer att sy fast duken vid sargen med dubbel sentråd - men kommer att vänta ett dygn på att duken skall få röra sig i fred. Kilarna, som jag sytt i för och akter om sittbrunnen, ger en smått humoristisk vinkling på ett annars genomseriöst projekt - Y-front och Y-akter...inte ett öga torrt. Om allt går väl med sista sömnaden kommer kajaken lämna sin vita skepnad under helgen. Svart kimrök finns förberedd.

Sömnad

Efter ett antal försök med naturmaterial, som lintråd, bomull och ytterligare en lintråd, har jag gett upp. Jag har helt enkelt inte hittat något tråd i min närhet som lever upp till mina önskemål om styrka. Två meter kan vara mycket stark, men sedan kommer 10cm som lätt går av - inte bra på havet... På nätet finns det dock gott om leverantörer av högkvalitets trådar, men de har en retfull leveranstid på en vecka... Min lokala fiskebutik har dock vad jag söker. En tråd som jag vet kommer att hålla under hela sömmens längd + några år i vattnet. Jag gör åter igen av avsteg från mina önskemål om naturmaterial, för säkerhetens skull. Det blir en flätad, obehandlad fiskelina. Med 25kg i dragstyrka lyckas jag trots det dra av den två gånger under mitt arbete. Nå väl. Sömnaden är ett långsamt arbete som hittills tagit mig två 14 timmars arbetspass. Och jag har fortfarande 30% av arbetet kvar. Varje sträcka sys tre gånger. Först trocklas dukarna, sedan samma söm igen, sist follas och sys överskottsduken fast till en liten tunnel. Jag lägger ingen större vikt vid att sömmen skall löpa i mitten av kajaken. Men jag märker snart att en någorlunda rak söm ger en slätare yta på duken. Efter en helgs arbete med kajaken bokstavligen i knät, måste jag göra ett avbrott i mitt arbete. Fingrarna håller inte för en dag till. Mot slutet av söndagen tar det ca 1 minut att sy ett stygn. En plan över hur sista arbetet skall delas upp över kommande veckas kvällar görs upp. Trots att det är slit och värk är arbetet med nål och tråd otroligt belönande när man för tredje gången passerar samma sträcka med den avslutande sömmen. En timme i taget.

Sträckning av duk

I tre dygn kommer duken att spännas flera gånger om dagen. En del svikt kommer från duken i sig, och en del kommer från tråden. För att minska påfrestningarna där stygnen går genom bomullen drar jag varje stygn runt en kort läderrem. Att fingrarna kommer att blöda i tre dagar är något man får räkna med - och kanske till och med vara nöjd med när man senare paddlar en kajak som glider fint i vattnet. Att tillbringa tre dagar med detta arbete handlar inte bara om att det tar så lång tid att sträcka duken. För varje gång man sträcker hittar man en bättre teknik, och kan dra förvånansvärt många decimetrar av tråden till sig. Tack vare att duken är sträckt över kölens längd så har Blakkr rört sig ännu en gång. Nu är det bara 3cm skillnad mellan förens och akterns höjd över golvet - kajaken är lite rakare.

Ramen klar

Äntligen allt träarbete klart. Men jag måste erkänna att jag redan saknar pluggning, hyvling och surrning. Tankarna finns redan på nästa bygge, och det är utan större sorg som jag kommer att täcka över ramen med duk och linolja. Jag vet att ramen håller vad den skall utsättas för - och duken är kraftigare än än jag vågat hoppas på. Svana Strindar Blakkr är en kajak som kommer att användas. Nu återstår sömnadrarbetet. Och sedan hoppas jag att isarna släpper taget lite stilla om kusten. Det vore inte dumt med en provpaddling efter kalmarsunds iskanter...

Fler och större bilder finns på http://www.larsg.se

Kajak duk

Duken har anlänt. En kraftig bomullsväv som är tjock som en tältduk från försvaret. Bredden räcker inte riktigt till vid sittbrunnen, så jag kommer att få sy in två kilar för och akter om sittbrunnsargen. Bra - ytterligare en sak som kommer att skilja kajaken från nylon och glasfiber modeller. Nu kan jag testmåla duken på riktigt. För närvarande ligger en uppspänd duk på tork med ett pigmenterat lager. Man kan tjäna mycket huvudbry på att testa impregneringen innan man går på kajaken. Hur fungerar färgerna, och hur lång tid tar det innan nästa lager kan strykas på? Sedan är det bara att göra upp en lackerings plan. Jag vill dessutom få en levande yta på pigmenteringen, så det är viktigt att lära sig förstå hur kajakens uttryck kommer att förändras mellan varje strykning. Några timmar kommer dessutom att läggas på sömnads träning med hampatråd och diverse krokiga nålar.

Simhall - oljning - packning

Äntligen dags att testa ramen i vattnet. I stället för byggplast har jag använt en bit underlagsmatta för parkettgolv som legat och skräpat i mitt lager. Fungerade fint - tyvärr har jag inga bilder på äventyret i simhallen. Men det var en lätt surrealistisk känsla att paddla omkring mellan tanter och farbröder i olikfärgade badmössor. Under pensionärs simningen på morgonen han jag i alla fall testa hur kajaken ligger i vattnet, och hur den är att manövrera. Vattenlinjen ligger nu 4-5cm under relingarnas överkant. Duken, med sin linoljelack kommer att tynga kajaken något mer, så jag tror att kommer att ha ett fribord på ca 4cm. För och akter ligger fint i förhållande till varandra. Fören är ca 5cm högre än aktern. En trevlig överraskning var hur lättmanövrerad kajaken är. Sidledsförflyttningar och 180graders svängar sker på en 5-öring. Och detta trots att vattenlinjen mäter 370cm. Detta funkar ju fint i en simhall med spegelblankt vatten, men jag kommer inte att montera någon skedda innan åtskilliga turer, i olika väder, är avklarade.

Efter tester i simhallens känsliga vatten vågar jag olja ramen. Jag har följt flera debatter kring oljning, och om dess betydelse för ramens hållbarhet. Vissa säger att det absolut skall göras - andra säger att det inte fyller någon funktion, eftersom man inte kan underhålla träet varje år ändå. Mitt val att olja min ram tar en annan utgångspunkt. Jag kommer att skapa ett mönster på min duk, och jag vill inte att träramen skall suga olja ur dukens första målning. Om jag inte oljar träramen kommer jag att få linjer i färgsättningen där träet ligger emot duken.

Flythjälp är bra att ha då kajaken inte är packad. Frigolitblock är tillpassade i de packutrymmen som finns, och är sedan insydda i tyg för att inte skräpa ner om man går runt. Det gäller att hela tiden ha en god säkerhetsmarginal när man paddlar, och dessa block gör att jag slipper tömma eller pumpa 40liter vatten. Det vatten som ändå får plats mellan blocken och kajakskrovet räcker troligtvis inte för att sänka kajakens akter. När jag ger mig ut på längre turer kommer jag i stället att kunna dra in packsäckar, med hjälp av en talja i för och akter (jag får inte glömma linorna innan jag syr igen kajaken...). Säckarna kommer att sys senare i vår - och då är det bara att sy dem runt dessa block.

Pigment och däckslinor

Det är inte en dag för tidigt som jag hittat en leverantör av rund läderrem som mäter 8mm. Mycket detektivarbete lotsade mig till sist in till grossister för skomakarutrustning. De använder fortfarande remdrivna maskiner, och leverantörerna håller ett litet lager på metervara. En rund rem är lättare att täta mot däcksrelingarna. 8 meter borde räcka för alla surrningar jag önskar. När jag letat efter surrningarnas konstruktion och placering har jag fått en ny bild av hur min kajak kommer att packas. Det syns tydligt på Grönlands lokala kajakpiloter att de gärna packar sin utrustning på däck - inte i kajaken. Många kajaker ser ut som en flytande loppis. Jag är inte längre rädd att jag inte kommer att få plats med min utrustning på turerna. Bara att lasta på.

I väntan på duken har jag testat olika pigment. Den ljusa bomullsduken kommer att färgas gul av linoljelacken. Den blir dessutom något genomskinlig. För att motverka detta kommer jag att riva ner pigment i den linolja som skall späda lacken under de första strykningarna. Sista lagret består av ren linoljelack. Jag vill inte att kajaken skall bli helt jämn i färgen - som en glasfiberkajak - utan livfull och nyanserad, som ett skinn. Kanske hinner jag med att experimentera fram en teknik för att skapa en "sälfläckig" kajak. Eftersom jag vill lägga ett extra lager lack på skrovets undersida, kan jag lika gärna lägga det lagret först. Och då använda ett mörkt, svart pigment som jag låter spricka upp i fläckar på kajakens åvansida. Nästa lager stryks över hela ytan, och fläckarnas styrka kan justeras med mängden pigment i de sista lagren.

Finjusteringar

I väntan på bomullsduken (som anländer till Småland i februari) putsar jag på kanter. Lakanen åker på och av flera gånger om dagen för att se de linjer som verkligen kommer att synas. Det blir en modern form på skrovet med branta relingar och flat botten. Men jag försöker locka fram så mycket runda former som jag kan under duken. Innan duken sys på plats kommer jag att minutiöst fotografera och dokumentera alla delar, ta mått och dimensioner. Det är nu som ritningen skapas. Allt för att kunna använda så mycket av erfarenheten som möjligt till kommande byggen. De slutliga yttermåtten på "Svana Strindar Blakkr" är:

Längd: 540cm

Bredd: 47cm

Djup bakom sittbrunn: 16cm

Djup framför sittbrunn: 22cm

Sittbrunn: 50 x 39cm

"Blakkr" blir något mindre än den välkända Black pearl i standardstorlek. Det är bara akterdäcket som är 3cm lägre på Björn Thomassons design. Anledningen till att jag gjort ett högre akterdäck handlar om att jag kommer att packa min kajak genom sittbrunnen, och inte genom luckor - jag vill få in ett spritkök mellan däcksbalkar och köl. Fördäcket blir mycket lågt, med tanke på att alla mått är yttermått. Om man mäter den faktiska platsen från kölens ovansida till masiks undersida får man endast 17,5cm att sprattla med benen på. Resultatet är en kajak som blir platt och lång. Visserligen ett högre akterdäck än många grönländare i glasfiber, men ett lägre akterdäck skapar en bula på fördäck om man vill få plats med benen. Jag kommer att publicera bilder på hela ramen under de kommande veckorna.

Sista träarbetet

Sittbrunnssargen är nu bara 25mm hög, och jag har rundat av däcksbalken något för att lättare kunna ta mig i. Det visade sig snart att jag surrat ihop sargen något för tidigt. Efter två dagars torktid var konstruktionen ganska glapp. Bara att knyta upp och dra åt en gång till. Den här gången gör jag en provisorisk knut - om jag skulle behöva göra om proceduren om ett par dagar till. Sargen skall knaka som ett gammalt tennisrack om det är ordentligt åtdraget.

Golvplankor har surrats fast i sittbrunnen. Jag har inte mycket plats att sprida mina storlek 41 hälar, så golvet behöver inte vara stort. Att få ett golv att stötta hälarna mot när man kryper ner i kajaken visade sig vara en hit. Trots att utrymmet blir något mindre så kommer man snabbare i, tackvare att man har stadiga ytor att glida emot.