Sömnad

Efter ett antal försök med naturmaterial, som lintråd, bomull och ytterligare en lintråd, har jag gett upp. Jag har helt enkelt inte hittat något tråd i min närhet som lever upp till mina önskemål om styrka. Två meter kan vara mycket stark, men sedan kommer 10cm som lätt går av - inte bra på havet... På nätet finns det dock gott om leverantörer av högkvalitets trådar, men de har en retfull leveranstid på en vecka... Min lokala fiskebutik har dock vad jag söker. En tråd som jag vet kommer att hålla under hela sömmens längd + några år i vattnet. Jag gör åter igen av avsteg från mina önskemål om naturmaterial, för säkerhetens skull. Det blir en flätad, obehandlad fiskelina. Med 25kg i dragstyrka lyckas jag trots det dra av den två gånger under mitt arbete. Nå väl. Sömnaden är ett långsamt arbete som hittills tagit mig två 14 timmars arbetspass. Och jag har fortfarande 30% av arbetet kvar. Varje sträcka sys tre gånger. Först trocklas dukarna, sedan samma söm igen, sist follas och sys överskottsduken fast till en liten tunnel. Jag lägger ingen större vikt vid att sömmen skall löpa i mitten av kajaken. Men jag märker snart att en någorlunda rak söm ger en slätare yta på duken. Efter en helgs arbete med kajaken bokstavligen i knät, måste jag göra ett avbrott i mitt arbete. Fingrarna håller inte för en dag till. Mot slutet av söndagen tar det ca 1 minut att sy ett stygn. En plan över hur sista arbetet skall delas upp över kommande veckas kvällar görs upp. Trots att det är slit och värk är arbetet med nål och tråd otroligt belönande när man för tredje gången passerar samma sträcka med den avslutande sömmen. En timme i taget.

Sträckning av duk

I tre dygn kommer duken att spännas flera gånger om dagen. En del svikt kommer från duken i sig, och en del kommer från tråden. För att minska påfrestningarna där stygnen går genom bomullen drar jag varje stygn runt en kort läderrem. Att fingrarna kommer att blöda i tre dagar är något man får räkna med - och kanske till och med vara nöjd med när man senare paddlar en kajak som glider fint i vattnet. Att tillbringa tre dagar med detta arbete handlar inte bara om att det tar så lång tid att sträcka duken. För varje gång man sträcker hittar man en bättre teknik, och kan dra förvånansvärt många decimetrar av tråden till sig. Tack vare att duken är sträckt över kölens längd så har Blakkr rört sig ännu en gång. Nu är det bara 3cm skillnad mellan förens och akterns höjd över golvet - kajaken är lite rakare.

Ramen klar

Äntligen allt träarbete klart. Men jag måste erkänna att jag redan saknar pluggning, hyvling och surrning. Tankarna finns redan på nästa bygge, och det är utan större sorg som jag kommer att täcka över ramen med duk och linolja. Jag vet att ramen håller vad den skall utsättas för - och duken är kraftigare än än jag vågat hoppas på. Svana Strindar Blakkr är en kajak som kommer att användas. Nu återstår sömnadrarbetet. Och sedan hoppas jag att isarna släpper taget lite stilla om kusten. Det vore inte dumt med en provpaddling efter kalmarsunds iskanter...

Fler och större bilder finns på http://www.larsg.se

Kajak duk

Duken har anlänt. En kraftig bomullsväv som är tjock som en tältduk från försvaret. Bredden räcker inte riktigt till vid sittbrunnen, så jag kommer att få sy in två kilar för och akter om sittbrunnsargen. Bra - ytterligare en sak som kommer att skilja kajaken från nylon och glasfiber modeller. Nu kan jag testmåla duken på riktigt. För närvarande ligger en uppspänd duk på tork med ett pigmenterat lager. Man kan tjäna mycket huvudbry på att testa impregneringen innan man går på kajaken. Hur fungerar färgerna, och hur lång tid tar det innan nästa lager kan strykas på? Sedan är det bara att göra upp en lackerings plan. Jag vill dessutom få en levande yta på pigmenteringen, så det är viktigt att lära sig förstå hur kajakens uttryck kommer att förändras mellan varje strykning. Några timmar kommer dessutom att läggas på sömnads träning med hampatråd och diverse krokiga nålar.

Simhall - oljning - packning

Äntligen dags att testa ramen i vattnet. I stället för byggplast har jag använt en bit underlagsmatta för parkettgolv som legat och skräpat i mitt lager. Fungerade fint - tyvärr har jag inga bilder på äventyret i simhallen. Men det var en lätt surrealistisk känsla att paddla omkring mellan tanter och farbröder i olikfärgade badmössor. Under pensionärs simningen på morgonen han jag i alla fall testa hur kajaken ligger i vattnet, och hur den är att manövrera. Vattenlinjen ligger nu 4-5cm under relingarnas överkant. Duken, med sin linoljelack kommer att tynga kajaken något mer, så jag tror att kommer att ha ett fribord på ca 4cm. För och akter ligger fint i förhållande till varandra. Fören är ca 5cm högre än aktern. En trevlig överraskning var hur lättmanövrerad kajaken är. Sidledsförflyttningar och 180graders svängar sker på en 5-öring. Och detta trots att vattenlinjen mäter 370cm. Detta funkar ju fint i en simhall med spegelblankt vatten, men jag kommer inte att montera någon skedda innan åtskilliga turer, i olika väder, är avklarade.

Efter tester i simhallens känsliga vatten vågar jag olja ramen. Jag har följt flera debatter kring oljning, och om dess betydelse för ramens hållbarhet. Vissa säger att det absolut skall göras - andra säger att det inte fyller någon funktion, eftersom man inte kan underhålla träet varje år ändå. Mitt val att olja min ram tar en annan utgångspunkt. Jag kommer att skapa ett mönster på min duk, och jag vill inte att träramen skall suga olja ur dukens första målning. Om jag inte oljar träramen kommer jag att få linjer i färgsättningen där träet ligger emot duken.

Flythjälp är bra att ha då kajaken inte är packad. Frigolitblock är tillpassade i de packutrymmen som finns, och är sedan insydda i tyg för att inte skräpa ner om man går runt. Det gäller att hela tiden ha en god säkerhetsmarginal när man paddlar, och dessa block gör att jag slipper tömma eller pumpa 40liter vatten. Det vatten som ändå får plats mellan blocken och kajakskrovet räcker troligtvis inte för att sänka kajakens akter. När jag ger mig ut på längre turer kommer jag i stället att kunna dra in packsäckar, med hjälp av en talja i för och akter (jag får inte glömma linorna innan jag syr igen kajaken...). Säckarna kommer att sys senare i vår - och då är det bara att sy dem runt dessa block.

Pigment och däckslinor

Det är inte en dag för tidigt som jag hittat en leverantör av rund läderrem som mäter 8mm. Mycket detektivarbete lotsade mig till sist in till grossister för skomakarutrustning. De använder fortfarande remdrivna maskiner, och leverantörerna håller ett litet lager på metervara. En rund rem är lättare att täta mot däcksrelingarna. 8 meter borde räcka för alla surrningar jag önskar. När jag letat efter surrningarnas konstruktion och placering har jag fått en ny bild av hur min kajak kommer att packas. Det syns tydligt på Grönlands lokala kajakpiloter att de gärna packar sin utrustning på däck - inte i kajaken. Många kajaker ser ut som en flytande loppis. Jag är inte längre rädd att jag inte kommer att få plats med min utrustning på turerna. Bara att lasta på.

I väntan på duken har jag testat olika pigment. Den ljusa bomullsduken kommer att färgas gul av linoljelacken. Den blir dessutom något genomskinlig. För att motverka detta kommer jag att riva ner pigment i den linolja som skall späda lacken under de första strykningarna. Sista lagret består av ren linoljelack. Jag vill inte att kajaken skall bli helt jämn i färgen - som en glasfiberkajak - utan livfull och nyanserad, som ett skinn. Kanske hinner jag med att experimentera fram en teknik för att skapa en "sälfläckig" kajak. Eftersom jag vill lägga ett extra lager lack på skrovets undersida, kan jag lika gärna lägga det lagret först. Och då använda ett mörkt, svart pigment som jag låter spricka upp i fläckar på kajakens åvansida. Nästa lager stryks över hela ytan, och fläckarnas styrka kan justeras med mängden pigment i de sista lagren.