tre dagar i Misterhult

Två övernattningar i ett sensommarsvalt Misterhult. Inga problem med packningen - bortsett från att jag inte får plats med solstolar och kokt potatis, som mina turkamrater. Med två vattentäta säckar på däck och med en järnstark vilja att sova utan liggunderlag så går allt vägen. Större delen av turen paddlades i lätta vindar. Inget idealt väder för en kajak utan skädda - men när man paddlar på tur med samma start och mål så får man ju i alla fall träning på bägge rygghalvorna. Har fått lite blodad tand på höstturer. Inte så mycket andra farkoster på vattnet. Och helt andra färger i och kring havet. Till helgen bär det av till Tjäröfestivalen...

Gästkrönikör

Berättelsen kring SvanaStrindarBlakkr publiceras i tidningen Paddling. Nytt nummer ligger för tryckning. Läs bland annat om varför jag egentligen bestämde mig för att lägga hela mitt arbete åt sidan - för att en tid ägna mig heltid åt kajakbygget. Och om belöningen när bygget nu är klart.

http://paddling.nu/

Rollträning

Efter ett par timmars träning med Helen Wilson så får man saker man borde kunna räkna ut på egen hand, förklarade så att bägge hjärnhalvorna blir överens. Att starta rollträningen med att lära sig att flyta är nyckeln till att lära sig flera tekniker på en och samma gång. Blakkr är extremt lättrollad - inget glapp mellan kropp och kajak. Varje rörelse gör att kalaken svarar. Enda problemet är att man inte längre har något att skylla på... Att göra alla moment i rätt ordning och att inte förlora orienteringen är det jag får slita med. Det är förvånande mycket psykologi inblandar i de svårare rollarna. Det jag klarar med paddeln i handen borde jag klara lika bra med norsaken - men bara om jag intalat mig själv att inte tänka på att jag inte längre har paddeln i handen... Det är humor att man sjunker när man verkligen vill flyta. Forward ending roll´s är fortfarande ett mysterium som jag hoppas att lösa innan hösten kommer.

Asklister bort

Efter ett par månaders paddlande har jag märkt att kajaken har svårt för att nå över en viss hastighet. Flera trevliga diskussioner med erfarna byggare och kajakdesigners har lett fram till att asklisterna måste bort. De skapar allt för mycket turbulens kring skrovets yta. Och när min duk dessutom är ganska grov i sin struktur så bromsas kajaken ganska ordentligt. Jag har gått på diverse sten till sjöss, och strandat på sand och skärv utan att duken fått mer än repor - och när det nu bara är bryggpålar som lyckats skada min Blakkr vågar jag ta steget att plocka bort listerna. MEN de har ju gjort hål i min duk...

Bloggtips nr 1 i kajakhålslagning är fönsterkitt. Till stor del består den av samma ingredienser som dukens tätning - linolja. Som pigment har jag använt vanlig träkol. Kletigt så det förslår, men det är också tanken. Kittet har ingen motståndskraft mot repor och slag, men det kan överbrygga större hål än lackens ytspänning klarar av. Det skall gå utmärkt att täta sömmar och lagningar i fält med fönsterkitt - och det är en stor fördel att man kan fortsätta paddla omedelbart efter lagningen (kittet tål vatten hjälpligt, och man bör lacka när kajaken torkat till ett par dagar).

Asklisterna hade förstås lackats fast i duken, och enda sättet att få loss dem var att skära med ståltråd. Ingen vacker syn, men kittet gör susen. Man tråkar i så mycket som man förmår, så våldsamt som man vågar. För att få kittet att verkligen komma ner i alla små håligheter kan man man stryka det snabbt med handflatan. Friktionsvämen gör att kittet mjuknar och sätter sig. överflödet skrapas av med en spackel (eller ryggen på en kniv). Det finns ingen anledning att lämna mer kitt på kajaken än det som gör nytta - det nere i håligheter och gropar.

Allt lackas sedan över med linoljelack.

När arbetet ändå var igång fick för och akter en avhyvling. Dessa lister får sitta kvar ett tag till.

Resultatet. En något mjukare accelerationskurva. Inte lägre som att göra in i en vägg strax innan fullfart. Det är helt klart värt risken att få en och annan repa under sittbrunnen, till förmån för lite mer speed.

Norsaq

Efter midsommar är det dags för rollkurs med Helen Wilson - en ordentlig norsaq kan bli användbar. Den är formad ur överblivet virke, och är inte tänkt att kasta några harpuner (vilket bör glädja kalmarsunds sälar till helgen). Detta är en första test för att undersöka om norsaqens form följer samma regler som pagajen. Jag har arbetat med rundade ytor för att den, förhoppningsvis, inte skall ta sin egen väg genom vattnet. Harpuntandens hål är förstärkt med renhorn. När jag filat ett tag slog det mig att norsaq är olika för höger och vänster hand. Eftersom jag själv envisas med att vara vänsterhänt är det extra kul att göra saker som passar mina händer (hand). Efter syning av rollexperten Wilson blir det nog en del justeringar - som tacksamt mottages.

13 m/s

Bara insidan av kajaken var torr. Allt annat badades i ett ytvatten som skrapats ihop enda från Polen, säkert närmare 18grader varmt. Kalmar har ett trevligt surfvatten - förutsatt att det blåser ihållande från syd-sydost. Utanför Kalmar slott bryter det ordentligt, och det gäller att spana in stenarna från land... och sedan minnas var de ligger. Lagningen håller utmärkt. Men jag kommer att stryka ett par lager linoljelack till över sömmen.

Tyvärr var jag ensam i brisen, så det blev inga bilder på Blakkr i vågorna - men håll utkik på Kalmarkanotklubb.se. Vår nya klubb blogg är tänkt att fungera som bas för spontana paddeläventyr, så att fler kan dra nytta av varandras turer.

Kajak lagning

Så var det dags för första lagningen. En kajak skall vara i vattnet - och inte spetsas på bryggpålar i sydlig vind. Nåväl, olyckan hände inte långt från klubbhuset och det var inga problem att ta sig tillbaka. Men silvertejpen, som vi trodde att vi lagat Blakkr med såg vi inte röken av när vi lyfte kajaken till bryggan. Insikten blir att jag inte kan lita på tejp som tätning på mina turer. Jag måste helt enkelt sy och täta på plats i vildmarken. Detta kräver lite träning, och det är bra att träna på något annat än sitt dyraste fordon. Fram med överbliven bomullsduk och nål och tråd. Som tur var uppkom skadan mitt under kajaken - det finns gott om plats att se vad man gör från insidan. Jag bestämde mig för att lägga en förstärkning på dukens insida och sy igenom bägge lager med en teknik som drar samman "sårkanterna". Det hela fungerar väldigt fint - men det tar tid. Hela paketet lackas sedan med linoljelack. Till sjöss kommer jag att tråka in fönsterkitt i sömmen, eller till och med epoxylim. Jag får testa vad som fungerar bäst inför kommande, lägre turer.

En rak nål är att föredra om man når skadan från både ut och insidan. Om hålet sitter längre från sittbrunnen behöver man en krokig nål. Tråden jag använder är samma flätade fiskelina som jag sytt samman däcket med.

Förstärkningen gör att skadans kanter är täta även om duken sträcks vid ett tryck mot duken. Allt lackas flödigt även från insidan så att bomullslappen limmas fast mot skrovet.