Finjusteringar

I väntan på bomullsduken (som anländer till Småland i februari) putsar jag på kanter. Lakanen åker på och av flera gånger om dagen för att se de linjer som verkligen kommer att synas. Det blir en modern form på skrovet med branta relingar och flat botten. Men jag försöker locka fram så mycket runda former som jag kan under duken. Innan duken sys på plats kommer jag att minutiöst fotografera och dokumentera alla delar, ta mått och dimensioner. Det är nu som ritningen skapas. Allt för att kunna använda så mycket av erfarenheten som möjligt till kommande byggen. De slutliga yttermåtten på "Svana Strindar Blakkr" är:

Längd: 540cm

Bredd: 47cm

Djup bakom sittbrunn: 16cm

Djup framför sittbrunn: 22cm

Sittbrunn: 50 x 39cm

"Blakkr" blir något mindre än den välkända Black pearl i standardstorlek. Det är bara akterdäcket som är 3cm lägre på Björn Thomassons design. Anledningen till att jag gjort ett högre akterdäck handlar om att jag kommer att packa min kajak genom sittbrunnen, och inte genom luckor - jag vill få in ett spritkök mellan däcksbalkar och köl. Fördäcket blir mycket lågt, med tanke på att alla mått är yttermått. Om man mäter den faktiska platsen från kölens ovansida till masiks undersida får man endast 17,5cm att sprattla med benen på. Resultatet är en kajak som blir platt och lång. Visserligen ett högre akterdäck än många grönländare i glasfiber, men ett lägre akterdäck skapar en bula på fördäck om man vill få plats med benen. Jag kommer att publicera bilder på hela ramen under de kommande veckorna.

Sista träarbetet

Sittbrunnssargen är nu bara 25mm hög, och jag har rundat av däcksbalken något för att lättare kunna ta mig i. Det visade sig snart att jag surrat ihop sargen något för tidigt. Efter två dagars torktid var konstruktionen ganska glapp. Bara att knyta upp och dra åt en gång till. Den här gången gör jag en provisorisk knut - om jag skulle behöva göra om proceduren om ett par dagar till. Sargen skall knaka som ett gammalt tennisrack om det är ordentligt åtdraget.

Golvplankor har surrats fast i sittbrunnen. Jag har inte mycket plats att sprida mina storlek 41 hälar, så golvet behöver inte vara stort. Att få ett golv att stötta hälarna mot när man kryper ner i kajaken visade sig vara en hit. Trots att utrymmet blir något mindre så kommer man snabbare i, tackvare att man har stadiga ytor att glida emot.

Sittbrunn

En ny ugn är tillverkad för basning av sittbrunnen. Denna gång mäter maskinen över två meter, med kokplatta och allt. Första basningen spricker på ett ställe, och får tjäna som testmodell för att se om storleken passar. Det här med att komma i och ur kajaken börjar utvecklas till en humoristisk kamp mellan mig, kajaken och mina leder. Med den provisoriska sittbrunnen på plats finns det återigen ingen möjlighet att komma ner - inte ens med ett skohorn. Jag kapar sittbrunns sargen en cm i höjd, och flyttar den bakåt någon centimeter. Vips så sitter man på kölen och balanserar igen. "En kompromisslös kajak", skrev jag någon stans i min inledning, och jag märker för varje justering som görs att kajaken formas efter just mina förutsättningar.

Basning nummer två gick utmärkt. Inga sprickor och asklisten ligger tätt intill formen. Jag hade önskat mig en helt rund sittbrunn - för att skilja ut min sof från glasfiberkajakernas avancerade former. Men jag får nöja mig med en jämn oval. Jag kommer helt enkelt inte ner i kajaken med ett så lågt fördäck och plan botten, tillsammans med en rund sittbrunn. Jag har studerat en hel del bilder på sof med runda sittbrunnar för att försöka förstå vad som felar. Och det verkar som om många runda sittbrunnar kombineras med höga fördäck. Eller med djupare kölar än min flatbottnade konstruktion. Det rör sig hela tiden om små justeringar och ställningstaganden som genom hela bygget påverkar och visar vägen kring hur kajaken bör formas. Det gäller att följa med när kajaken säger ifrån.

Det är dock mycket arbete på denna detalj. Tillsammans med täckduken är det bara sittbrunnen som jag kommer att se av min "Blakkr" när jag är ute.

Kantbearbetning

Projektets sista pluggar är på plats. Äntligen kan jag börja att forma om kajakens kanter. Varje gång jag lagt en duk på ramen har jag sett former som för tankarna till stealth jaktplan - på grund av alla vassa kanter och vinklar. Jag vill i första hand att de ytor av skrovet som syns ovanför vattenytan får en avrundad och mjuk form. När det gäller kölen och de längsgående ribborna får jag acceptera lite vassare former. Kölen och ribborna kommer att skos med lister, i alla fall i fören, som skydd emot Kalmarsunds många stenar och grund.

Nu återstår egentligen bara sittbrunnen, och en två meter lång basningsugn väntar på morgondagens arbetsinsats...

Kajaktak

Att fästa in däcksbrädorna i masiken på ett diskret sätt krävde en hel del efterforskningar. Men forskning utan resultat. De byggbeskrivningar jag hittat handlar uteslutande om skydd över knäna som inte ligger spända som bågar. Med andra ord behöver de endast pluggas. Men mina kommer att fjädra iväg i bägge ändar som de inte görs fast ordentligt. Det finns gott om kajaker med denna lösning men ingen som i detalj visar hur man löser problemet. Kom efter ett tag fram till att surrningar, försänkta i träytorna bör bli den smidigaste lösningen för mig. En plugg i varje fog gör dessutom att sidoförskjutningarna minskar.

Övergången mellan relingar, för och akter överbryggas av en nedsänkt granskiva. Hela kajaken är här mycket smal, och det är svårt att balansera en stor handöverfräs på en så liten yta. En ordentlig jigg tar hand om problemet. När granskivan är nedsänkt på plats tar, enligt många, ett svårt moment vid. Att fixa en fin övergång mellan alla delar.

Det är egentligen inte så frustrerande. Många använder stållinjaler eller pappersmallar för att få så fina linjer som möjligt. Men faktum är att ett par ganska lika trälister duger perfekt. Hela hemligheten ligger i att arbeta med bägge sidor samtidigt. Det handlar inte om att skapa två exakt lika linjer - utan snarare om att skapa intrycket av två lika linjer. Eftersom vi redan kommit överens om att en sof kajak inte handlar om millimetrar, så är ögonmåttet, eller intrycket av det vi ser som gäller. Pressa listerna lite fram och tillbaka tills man når en balans i formen. Gå runt och titta från olika vinklar - kontrollmät INTE. En kajakform är så pass komplex att vi läser in massor med linjer och information i vårt synfält. Information som påverkar de linjer som finns runt om kring. Kölen är tillräckligt rak, sedan tidigare mätningar, så denna infästning är helt estetisk. Här är det upplevelsen av linjerna som är det viktigaste. Inte om de verkligen är lika.

Och ett tips till. Fortsätt med krökningen enda fram till kajakens slut. Avsluta inte för och akter med två parallella linjer. Formen får mycket mer fart och rörelse om hela skrovets linjer går ihop till en spets någon meter framför eller bakom kajaken.

Sista däcksbalkarna på plats

Masik nummer ett är limmad och formad efter låren. Nu börjar kajakens hela rymd att kännas och synas. Det blir en ganska flatbottnad historia, med ganska jämnt rund kontur. När dessa sista två däcksbalkar skall monteras tar jag tillfället i akt att påverka kajakens bredd en sista gång. Jag vill framför allt inte att den skall bli för bred, så jag drar ihop relingarna 5mm innan jag pluggar den första balken. Kajaken är nu 47,5cm bred.

Nya vinklar för pluggningen betyder nya mätningar och borrjiggar. Det är med en växande oro som jag borrar i relingarna. Ett misslyckat hål nu betyder en smärre katastrof. 8 hål skall borras i två krökta balkar – jag låter det ta 2 dagar att till fullo montera dem. När jag inte längre har tillgång till min assistents händer, får jag istället ersätta dem med massor av klämmor och stöd. Men det går bra, bara man låter träets bångstyrighet bestämma tempot. Att borra i ändträ utan ett stadigt mothåll – dessutom lite snett – är en god anledning att göra allt långsamt och försiktigt. Att förbereda och borra 8 hål på två dagar kan låta som en lyx, men det är väl investerad tid. Masiken är den balk som kommer att få utstå mest tryck och påfrestningar. I rollar och stödtag skall man inte behöva tveka med lår och knän. Visserligen skall man inte behöva ta i allt för mycket för att komma runt i en roll – men om man behöver det, i en nödsituation, skall man inte behöva fundera över om kajaken kommer att hålla eller ej.

Olika kajaker följer olika traditioner. De jag tittat på inför mitt bygge har bara två balkar mellan sittbrunn och fotstöd. Andra modeller kan ha upp till det dubbla. Detta är ytterligare en anledning till att få fina möten mellan relingar och masik.

Det är första gången jag kliver i kajaken med fast monterade balkar över benen. Och min tes håller. Tidigare kunde jag ta mig i men inte ur, utan att fastna. Med de fast monterade balkarna tar jag mig också ur (bra). Man vågar helt enkelt pressa lederna mer när man vet att allt runt omkring håller vad det ser ut att lova.

Det är inte bara de bägge däcksbalkarna i laminerad björk som kommer att kompensera för att det är så fä balkar framför sittbrunnen. Även taket får bidra med en viss stadighet. Tre granreglar av duktigt tjocklek skall inte bara lyfta upp duken över benen – utan även skapa en styvhet i hela midskeppet.

Det är inte många centimetrar över låren (1-1,5cm) – det är nästan raka ben som gäller. Men efter peptalk från paddlingskollegan Daniel S. så kommer vi fram till att jag efter ett års paddlande, troligtvis kommer att tycka att denna kajak är allt för hög över fördäcket. Kajakens slutgiltiga mått kommer jag att redovisa när arbetet är klart. Men jag kan redan nu berätta att en sof kajak har två intressanta mått på varje given punkt. Ett yttermått och ett innermått – där innermåttet handlar om det utrymme man faktiskt har. Och yttermåttet om det omgivningen ser av kajaken. Skall man således göra en sof av en ritning på en stripbyggd kajak måste man offra något av dessa mått. Antingen blir kajaken mindre och trängre invändigt, eller så får man göra kajaken större utvändigt.

Masik skisser

När man skiktlimmar faner till en masik är det en del sker att tänka på. Limma och skruva ihop så många spånskivor som behövs för att skapa rätt bredd på balken. Mät sedan ut masikens krökning och såga ut den ur blocket med en bandsåg. Jag är mycket noga vid sågningen, eftersom jag vet att de sågade ytorna har den bästa formen man kan få fram. Börjar man putsa sin forms insida blir den sällan, eller aldrig bättre. En fördel med att såga noga är att man får ett utsnitt av hur däcksbalken kommer att se ut. Enkel att testa mellan relingarna.

Min största oro är att jag gör en för stor kajak. Jag provar hela tiden och justerar ner alla mått tills jag inte längre kan ta mig ur sittbrunnen utan att riva med mig masiken med knäna. Sedan är det dags att kompensera det med att runda av formen - fortfarande den utsågade delen av pressformen. Jag kommer fram till att jag kan använda samma form för bakre och främre balken, vilket sparar en del tid. Men att limma och såga ut en form som denna tar bara en timma, så jag är inte bekymrad om jag behöver göra en form till. De 30mm som den färdiga masiken kommer att få, behöver jag endast spara vid relingarnas möte. Resten av formen kan jag runda av och putsa ner ordentligt.