Simhall - oljning - packning

Äntligen dags att testa ramen i vattnet. I stället för byggplast har jag använt en bit underlagsmatta för parkettgolv som legat och skräpat i mitt lager. Fungerade fint - tyvärr har jag inga bilder på äventyret i simhallen. Men det var en lätt surrealistisk känsla att paddla omkring mellan tanter och farbröder i olikfärgade badmössor. Under pensionärs simningen på morgonen han jag i alla fall testa hur kajaken ligger i vattnet, och hur den är att manövrera. Vattenlinjen ligger nu 4-5cm under relingarnas överkant. Duken, med sin linoljelack kommer att tynga kajaken något mer, så jag tror att kommer att ha ett fribord på ca 4cm. För och akter ligger fint i förhållande till varandra. Fören är ca 5cm högre än aktern. En trevlig överraskning var hur lättmanövrerad kajaken är. Sidledsförflyttningar och 180graders svängar sker på en 5-öring. Och detta trots att vattenlinjen mäter 370cm. Detta funkar ju fint i en simhall med spegelblankt vatten, men jag kommer inte att montera någon skedda innan åtskilliga turer, i olika väder, är avklarade.

Efter tester i simhallens känsliga vatten vågar jag olja ramen. Jag har följt flera debatter kring oljning, och om dess betydelse för ramens hållbarhet. Vissa säger att det absolut skall göras - andra säger att det inte fyller någon funktion, eftersom man inte kan underhålla träet varje år ändå. Mitt val att olja min ram tar en annan utgångspunkt. Jag kommer att skapa ett mönster på min duk, och jag vill inte att träramen skall suga olja ur dukens första målning. Om jag inte oljar träramen kommer jag att få linjer i färgsättningen där träet ligger emot duken.

Flythjälp är bra att ha då kajaken inte är packad. Frigolitblock är tillpassade i de packutrymmen som finns, och är sedan insydda i tyg för att inte skräpa ner om man går runt. Det gäller att hela tiden ha en god säkerhetsmarginal när man paddlar, och dessa block gör att jag slipper tömma eller pumpa 40liter vatten. Det vatten som ändå får plats mellan blocken och kajakskrovet räcker troligtvis inte för att sänka kajakens akter. När jag ger mig ut på längre turer kommer jag i stället att kunna dra in packsäckar, med hjälp av en talja i för och akter (jag får inte glömma linorna innan jag syr igen kajaken...). Säckarna kommer att sys senare i vår - och då är det bara att sy dem runt dessa block.

Pigment och däckslinor

Det är inte en dag för tidigt som jag hittat en leverantör av rund läderrem som mäter 8mm. Mycket detektivarbete lotsade mig till sist in till grossister för skomakarutrustning. De använder fortfarande remdrivna maskiner, och leverantörerna håller ett litet lager på metervara. En rund rem är lättare att täta mot däcksrelingarna. 8 meter borde räcka för alla surrningar jag önskar. När jag letat efter surrningarnas konstruktion och placering har jag fått en ny bild av hur min kajak kommer att packas. Det syns tydligt på Grönlands lokala kajakpiloter att de gärna packar sin utrustning på däck - inte i kajaken. Många kajaker ser ut som en flytande loppis. Jag är inte längre rädd att jag inte kommer att få plats med min utrustning på turerna. Bara att lasta på.

I väntan på duken har jag testat olika pigment. Den ljusa bomullsduken kommer att färgas gul av linoljelacken. Den blir dessutom något genomskinlig. För att motverka detta kommer jag att riva ner pigment i den linolja som skall späda lacken under de första strykningarna. Sista lagret består av ren linoljelack. Jag vill inte att kajaken skall bli helt jämn i färgen - som en glasfiberkajak - utan livfull och nyanserad, som ett skinn. Kanske hinner jag med att experimentera fram en teknik för att skapa en "sälfläckig" kajak. Eftersom jag vill lägga ett extra lager lack på skrovets undersida, kan jag lika gärna lägga det lagret först. Och då använda ett mörkt, svart pigment som jag låter spricka upp i fläckar på kajakens åvansida. Nästa lager stryks över hela ytan, och fläckarnas styrka kan justeras med mängden pigment i de sista lagren.

Finjusteringar

I väntan på bomullsduken (som anländer till Småland i februari) putsar jag på kanter. Lakanen åker på och av flera gånger om dagen för att se de linjer som verkligen kommer att synas. Det blir en modern form på skrovet med branta relingar och flat botten. Men jag försöker locka fram så mycket runda former som jag kan under duken. Innan duken sys på plats kommer jag att minutiöst fotografera och dokumentera alla delar, ta mått och dimensioner. Det är nu som ritningen skapas. Allt för att kunna använda så mycket av erfarenheten som möjligt till kommande byggen. De slutliga yttermåtten på "Svana Strindar Blakkr" är:

Längd: 540cm

Bredd: 47cm

Djup bakom sittbrunn: 16cm

Djup framför sittbrunn: 22cm

Sittbrunn: 50 x 39cm

"Blakkr" blir något mindre än den välkända Black pearl i standardstorlek. Det är bara akterdäcket som är 3cm lägre på Björn Thomassons design. Anledningen till att jag gjort ett högre akterdäck handlar om att jag kommer att packa min kajak genom sittbrunnen, och inte genom luckor - jag vill få in ett spritkök mellan däcksbalkar och köl. Fördäcket blir mycket lågt, med tanke på att alla mått är yttermått. Om man mäter den faktiska platsen från kölens ovansida till masiks undersida får man endast 17,5cm att sprattla med benen på. Resultatet är en kajak som blir platt och lång. Visserligen ett högre akterdäck än många grönländare i glasfiber, men ett lägre akterdäck skapar en bula på fördäck om man vill få plats med benen. Jag kommer att publicera bilder på hela ramen under de kommande veckorna.

Sista träarbetet

Sittbrunnssargen är nu bara 25mm hög, och jag har rundat av däcksbalken något för att lättare kunna ta mig i. Det visade sig snart att jag surrat ihop sargen något för tidigt. Efter två dagars torktid var konstruktionen ganska glapp. Bara att knyta upp och dra åt en gång till. Den här gången gör jag en provisorisk knut - om jag skulle behöva göra om proceduren om ett par dagar till. Sargen skall knaka som ett gammalt tennisrack om det är ordentligt åtdraget.

Golvplankor har surrats fast i sittbrunnen. Jag har inte mycket plats att sprida mina storlek 41 hälar, så golvet behöver inte vara stort. Att få ett golv att stötta hälarna mot när man kryper ner i kajaken visade sig vara en hit. Trots att utrymmet blir något mindre så kommer man snabbare i, tackvare att man har stadiga ytor att glida emot.

Sittbrunn

En ny ugn är tillverkad för basning av sittbrunnen. Denna gång mäter maskinen över två meter, med kokplatta och allt. Första basningen spricker på ett ställe, och får tjäna som testmodell för att se om storleken passar. Det här med att komma i och ur kajaken börjar utvecklas till en humoristisk kamp mellan mig, kajaken och mina leder. Med den provisoriska sittbrunnen på plats finns det återigen ingen möjlighet att komma ner - inte ens med ett skohorn. Jag kapar sittbrunns sargen en cm i höjd, och flyttar den bakåt någon centimeter. Vips så sitter man på kölen och balanserar igen. "En kompromisslös kajak", skrev jag någon stans i min inledning, och jag märker för varje justering som görs att kajaken formas efter just mina förutsättningar.

Basning nummer två gick utmärkt. Inga sprickor och asklisten ligger tätt intill formen. Jag hade önskat mig en helt rund sittbrunn - för att skilja ut min sof från glasfiberkajakernas avancerade former. Men jag får nöja mig med en jämn oval. Jag kommer helt enkelt inte ner i kajaken med ett så lågt fördäck och plan botten, tillsammans med en rund sittbrunn. Jag har studerat en hel del bilder på sof med runda sittbrunnar för att försöka förstå vad som felar. Och det verkar som om många runda sittbrunnar kombineras med höga fördäck. Eller med djupare kölar än min flatbottnade konstruktion. Det rör sig hela tiden om små justeringar och ställningstaganden som genom hela bygget påverkar och visar vägen kring hur kajaken bör formas. Det gäller att följa med när kajaken säger ifrån.

Det är dock mycket arbete på denna detalj. Tillsammans med täckduken är det bara sittbrunnen som jag kommer att se av min "Blakkr" när jag är ute.

Kantbearbetning

Projektets sista pluggar är på plats. Äntligen kan jag börja att forma om kajakens kanter. Varje gång jag lagt en duk på ramen har jag sett former som för tankarna till stealth jaktplan - på grund av alla vassa kanter och vinklar. Jag vill i första hand att de ytor av skrovet som syns ovanför vattenytan får en avrundad och mjuk form. När det gäller kölen och de längsgående ribborna får jag acceptera lite vassare former. Kölen och ribborna kommer att skos med lister, i alla fall i fören, som skydd emot Kalmarsunds många stenar och grund.

Nu återstår egentligen bara sittbrunnen, och en två meter lång basningsugn väntar på morgondagens arbetsinsats...

Kajaktak

Att fästa in däcksbrädorna i masiken på ett diskret sätt krävde en hel del efterforskningar. Men forskning utan resultat. De byggbeskrivningar jag hittat handlar uteslutande om skydd över knäna som inte ligger spända som bågar. Med andra ord behöver de endast pluggas. Men mina kommer att fjädra iväg i bägge ändar som de inte görs fast ordentligt. Det finns gott om kajaker med denna lösning men ingen som i detalj visar hur man löser problemet. Kom efter ett tag fram till att surrningar, försänkta i träytorna bör bli den smidigaste lösningen för mig. En plugg i varje fog gör dessutom att sidoförskjutningarna minskar.

Övergången mellan relingar, för och akter överbryggas av en nedsänkt granskiva. Hela kajaken är här mycket smal, och det är svårt att balansera en stor handöverfräs på en så liten yta. En ordentlig jigg tar hand om problemet. När granskivan är nedsänkt på plats tar, enligt många, ett svårt moment vid. Att fixa en fin övergång mellan alla delar.

Det är egentligen inte så frustrerande. Många använder stållinjaler eller pappersmallar för att få så fina linjer som möjligt. Men faktum är att ett par ganska lika trälister duger perfekt. Hela hemligheten ligger i att arbeta med bägge sidor samtidigt. Det handlar inte om att skapa två exakt lika linjer - utan snarare om att skapa intrycket av två lika linjer. Eftersom vi redan kommit överens om att en sof kajak inte handlar om millimetrar, så är ögonmåttet, eller intrycket av det vi ser som gäller. Pressa listerna lite fram och tillbaka tills man når en balans i formen. Gå runt och titta från olika vinklar - kontrollmät INTE. En kajakform är så pass komplex att vi läser in massor med linjer och information i vårt synfält. Information som påverkar de linjer som finns runt om kring. Kölen är tillräckligt rak, sedan tidigare mätningar, så denna infästning är helt estetisk. Här är det upplevelsen av linjerna som är det viktigaste. Inte om de verkligen är lika.

Och ett tips till. Fortsätt med krökningen enda fram till kajakens slut. Avsluta inte för och akter med två parallella linjer. Formen får mycket mer fart och rörelse om hela skrovets linjer går ihop till en spets någon meter framför eller bakom kajaken.