måndag 26 april 2010

Tillbaka blick

Det har tagit längre tid än jag beräknade – men många av de extra timmar som lagts ner har jag investerat i funderande och grubblande över nya moment. Ett trevligt funderande över angenäma problem, som inte skall skrämma någon som funderar på att börja bygga. Man kan gå den enkla vägen och utföra varje moment som det beskrivs i en byggkonstruktion. Det går dock utmärkt att blanda erfarenheter från olika byggen för att forma SIN kajak. En bok beskriver en vinkel av alla metoder, och de bilder man vill efterlikna kräver andra lösningar. Kombinera Cunninghams bygginstruktion med uppgifter på bloggar och inspirerande bilder. Målet var aldrig för mig att bygga den kajak som beskrivs i boken – utan snarare att lära mig om konstruktionen, för att sedan överföra allt till den östgrönländska jakt kajaken. Resultatet blev en smäcker konstruktion med förhållandevis platt botten.

Ett av mina viktigaste tips är att samla på kunskap. Anpassa ditt bygge efter de förutsättningar som Du har. Man kan göra allt med handverktyg, och mina kommande byggen kommer troligtvis att utföras mer med yxa och mindre med maskiner. Jag har haft fina förutsättningar, både när det gäller maskiner och utrymme. Men det har inte hindrat mig från att utföra många moment med handredskap. Man kan med gott samvete lägga sina Svenska ”supermöbeltraditioner” åt sidan ett tag och låta ett stort mått av ”ganska bra” inpassning få passera. Om man studerar gamla kajaker från mästarna på grönland så ser man att de ofta är snedare och krokigare än moderna farkoster. Vi kallar dem pittoreska och bohemiska, och glömmer sedan bort deras skevhet när vi själva skall skapa. Då smyger sig millimetrar och dynamik in i bilden. Själen går förlorad, precis som när man jämför gamla handknackade bilkarosser från England (som inte alls är lika på bägge sidor) med dagens perfekta aerodynamik. Det är i första hand val av virke och flinka surrningar som kommer att stadga kajaken. Om kajaken kommer att gå rakt i vattnet eller inte bestäms av många fler mått än om kölen är rak. Låt alla mått vara tillräckligt bra, och utgå från att de små skillnader som kan uppstå, till viss mån, kommer att utjämna varandra.

När det gäller Blakkr´s form kommer den låga fören och akter att bråka vid hög och tät sjö, men kajaken blir förhoppningsvis inte så vindkänslig. Jag har hela tiden försökt att få form och linjer att skilja sig från de glasfibermodeller som finns på marknaden. Fören och akterns höjd över havet gör den östgrönlädska kajaken unik. De synliga sömmarna är en annan viktig karaktärsdel. Faktum är att jag ville att sömmarna skulle bli bohemiska och krokiga – inte raka som linjaler. En krokig söm visar att hantverkaren brytt sitt sinne mer med sömmens funktion än dess riktning. Att sy var det överlägset längsta enskilda momentet. Ett rofyllt och väldigt trevligt moment som måste få ta tid. Skaffa bra tänger för att dra nålarna genom duken. Jag valde att sy med en syntetisk fiskelina, efter att ha dragit av ett antal naturalternativ. Jag jobbar förstås helst med naturmaterial – men jag vill också att min kajak skall vara säker.

Däckets höjd var en av de moment som jag blev mest orolig över. Mitt mål var att få ett så platt fördäck som möjligt. Inte någon extra hög bula för mina knän. Enda sättet att skapa detta är att sitta med så raka ben som man klarar av, samt att höja relingarna. Nackdelen är att akterdäcket då följer med upp , eftersom relingarna löper efter hela farkostens längd. Enda till de första rollarna i simhallen var jag orolig för om ryggen skulle knäckas över sittbrunnen vid en tillbakalutad avslutning. Men kajaken var oförskämt lättrollad. Den extra centimeter som liggunderlaget lyfter mig från kajakens golv gör att sittbrunnen inte når kroppen alls. Vill man sitta direkt på kajakgolvet, vid paddling i hårdare väder, så blir det något svårare att komma tillbaka helt. Men vem bryr sig om hur stilig en roll ser ut när man verkligen behöver den…

Kajakens höjd från reling till köl var väl en av de svåraste måtten att förutse på sin första kajak. Bredd och längd är lätta att referera till andra kajaker man paddlat. Men djupet hänger ihop med en mängd andra mått. Redan då man spänner upp relingarna i sina formar bestäms en formel för kur resten av måtten kommer att utformas – en formel som innehåller bredd och vinkel på relingar, tillsammans med skrovets djup och form. Bredden på kajaken är inte bara det mått som representerar farkostens vidaste mått – ett annat viktigt breddmått är bredden vid fotstödet. Jag hade inte en tanke på detta mått när jag spände upp relingarna. Tips: ta detta mått i beräkningen redan från början. Gör gärna ett ”footprint” på ett a3 papper över vilken vinkel du vill sitta med fotsulorna. Mät höjd och bredd på detta avtryck, och se om det finns en rimlig chans att fötterna får plats på ett bra sätt – gör detta redan då du bestämmer vinkeln på relingarna. En brant reling ger större valmöjligheter när det gäller kajakens djup. En mer vinklad reling gör att man måste se upp så att inte fötterna hamnar i kläm mellan tak och köl. Min kajak blev lite trång vid fotstödet – och jag får kompensera det med att vinkla fötterna något mer framåt. Hälarna sitter tätt ihop och tårna når precis relingarna vid kajakens däck. Detta gör i sin tur att jag sitter 3-5 cm längre bak än jag tänkt mig. Men allt känns ok. Och jag har märkt under mina provpaddlingar att jag gärna flyttar omkring i sittbrunnen. Många gånger lägger jag tårna för om fotstöden, och flyttar fram en bra bit. Eftersom kajaken ligger så nära kroppen i alla riktningar är man inte lika beroende av stöd för just knä och tår, som man kan vara i en stor sittbrunn. Där skramlar kroppen omkring i cockpit, och man behöver stadiga referenspunkter. Det finns alltid stora kontaktytor mellan kropp och kajak i en liten grönländare, som gör att man känner havet genom hela kroppen.

Sittbrunnsarg – liten, liten, liten. Var lite orolig ett tag, när jag knappt kom i. Men tesen om att man vågar pressa mer när allt sitter fast, är mycket användbar. Alla mått runt kroppen togs med lösa pappmallar och löst liggande reglar – så tätt man bara kan. När allt sedan är fast monterat kan man ligga på mer med ben och bak. Min sittbrunnsarg är lägre än någon annan jag hittat uppmåttad på internet. Det är trångt med hål och sömmar över hela sargen, men den håller fint. Alla hål är tätade med extra linoljelack, och duken är även målad invändigt runt sargen. Man får tänka på att en sarg på en skin on frame inte har samma funktion, som handtag, som på en glasfiberkajak. Det är relingar och masik som gäller vid lyft och i och urstigning. Och så var så, det här med att alla mått hänger ihop - med en lägre sittbrunnsarg kan man faktiskt göra ett lägre fördäck. En hög sarg blir som en skorsten, och det blir svårt att ta sig ner. Baken lyfts onödigt högt över akterdäck. Benen skall träs i diagonalt mellan masik och sittbrunnens bakkant. Alternativet är att höja masik och fördäck för att vinkla en hög brunn bakåt = tråkig bula på fördäck. Gör låga sarger och välj virket väl så håller det, och man får finare linjer på kajaken.

Masik´s form kan hjälpa till att komma ner i kajaken. Men här får man välja mellan två saker. En masik med platt tak gör kajaken svårare att komma i, men ger mer utrymme när du väl är på plats. Det finns full takhöjd långt ut mot relingarna. En masik med runt tak ger mer plats åt benen vid i och urstigning. Men när du sitter på plats så har du två ben som inte kan rymmas på samma plats – det blir lägre till tak för knäna vid relingarna. Det här blir ju förstås viktigare och viktigare ju närmare din kropp som du bygger din kajak. Marginalerna minskar för varje centimeter. Men det är denna jakt på den ultimata anpassningen som är intressant med att bygga sin egen farkost.

Att bygga sin första kajak kan vara ett steg på vägen. Jag valde att bygga med bomullsduk och linolja. Mycket för att kunna göra vissa justeringar vid första dukbytet. Att en bomullsduk åldras och kanske håller sin maxstyrka i 5-10år är inte någon nackdel. Jag har möjlighet att paddla ett par säsonger, för att sedan göra justeringar på ramen. Ny duk = ny kajak.

Varför skall man då bygga en skin on frame. Skall försöka ge en så opartisk anledning som möjligt, innan jag blir helt inuitifierad. Det finns få fördelar med en sof i sin färdiga form. Skrovets yta håller inte lika länge som glasfiber, kajaken har mindre packmöjligheter, mindre innermått, är tyngre (med bomullsduk) än många moderna grönländare i gran och epoxy…

…den största fördelen är den fantastiska flexibiliteten i bygget. Man kan börja bygga utan att veta alla mått. Man kan bestämma och ändra massor efter hand. Bygget ser ut som en kajak redan efter några timmars arbete, då relingarna spänns upp. Jag måste erkänna att jag tyckte att jag var en bra bit på väg och att jag var nöjd med mitt bygge redan då. Och så har vi möjligheten att hela tiden anpassa kajakens mått efter kroppen. Man kan provsitta, palla upp, fotografera, göra praktiska i och urstigningstester och andra experiment under hela byggets gång – låta kajaken forma sig efter hand. Om man provar fortlöpande kommer kajaken att säga ifrån när man närmar sig gränsen för vad som är möjligt. En dialog mellan kajak och paddlare som är mycket intressant.

For English version please use translate.google.com
write http://larsgustavsson.blogspot.com in the tranlsate text window.