En ny ugn är tillverkad för basning av sittbrunnen. Denna gång mäter maskinen över två meter, med kokplatta och allt. Första basningen spricker på ett ställe, och får tjäna som testmodell för att se om storleken passar. Det här med att komma i och ur kajaken börjar utvecklas till en humoristisk kamp mellan mig, kajaken och mina leder. Med den provisoriska sittbrunnen på plats finns det återigen ingen möjlighet att komma ner - inte ens med ett skohorn. Jag kapar sittbrunns sargen en cm i höjd, och flyttar den bakåt någon centimeter. Vips så sitter man på kölen och balanserar igen. "En kompromisslös kajak", skrev jag någon stans i min inledning, och jag märker för varje justering som görs att kajaken formas efter just mina förutsättningar.
Basning nummer två gick utmärkt. Inga sprickor och asklisten ligger tätt intill formen. Jag hade önskat mig en helt rund sittbrunn - för att skilja ut min sof från glasfiberkajakernas avancerade former. Men jag får nöja mig med en jämn oval. Jag kommer helt enkelt inte ner i kajaken med ett så lågt fördäck och plan botten, tillsammans med en rund sittbrunn. Jag har studerat en hel del bilder på sof med runda sittbrunnar för att försöka förstå vad som felar. Och det verkar som om många runda sittbrunnar kombineras med höga fördäck. Eller med djupare kölar än min flatbottnade konstruktion. Det rör sig hela tiden om små justeringar och ställningstaganden som genom hela bygget påverkar och visar vägen kring hur kajaken bör formas. Det gäller att följa med när kajaken säger ifrån.
Det är dock mycket arbete på denna detalj. Tillsammans med täckduken är det bara sittbrunnen som jag kommer att se av min "Blakkr" när jag är ute.
