Renhorn i skivor, pinnar och krokar. Får se om de uppstickande taggarna får vara kvar någon längre tid - men jag hade inte ro nog att såga av dem. Efter några mil i sittbrunnen vet jag om de gör någon nytta, eller om de skapar fula ord. De 8mm grova däckslinorna gör att jag valt att skapa ganska grovt tillyxade bendetaljer. Brukskänslan är viktigare än skinande ytor - i varje fall på Blakkr. Det finns redan borrade hål i relingarna för linorna. Många läderremmar kommer att fästas långt från sittbrunnen - och jag kan då inte knyta dem på insidan. Men, en av fördelarna med grova linor är att de tål att bearbetas. I stället för att knyta skär jag en hulling i varje lina som kommer att greppa mot hålets kant. Jag har testat tekniken, och har inte lyckats dra loss en enda lina. Det är dock viktigt att linan är rund, i ett runt hål, som inte är större än att linan precis får plats. För att vara på den säkra sidan så låter jag linorna sticka in i kajaken 15-20cm så att man kan skära nya hullingar om någon av linorna skulle släppa.
Sista lagret linoljelack är nu på plats. Det har gått åt ca 2,5 liter Le tonkinois lack och 0,7 liter kokt linolja. Ungefär 3 kg av kajakens totalvikt är alltså tätning av duken. 4 lager har strukits:
Lager 1 ca 2 liter med 25% linolja
Lager 2 ca 0,5 liter med 20% linolja
Lager 3 ca 0,5 liter med 10% linolja
Lager 4 ca 0,4 liter ren lack
Ytan är nu helt täckt av ett lager av lack. Ganska gummiliknande yta som kommer att ta till sig en fin patina efter bara ett par turer på vattnet.
