Det är inte en dag för tidigt som jag hittat en leverantör av rund läderrem som mäter 8mm. Mycket detektivarbete lotsade mig till sist in till grossister för skomakarutrustning. De använder fortfarande remdrivna maskiner, och leverantörerna håller ett litet lager på metervara. En rund rem är lättare att täta mot däcksrelingarna. 8 meter borde räcka för alla surrningar jag önskar. När jag letat efter surrningarnas konstruktion och placering har jag fått en ny bild av hur min kajak kommer att packas. Det syns tydligt på Grönlands lokala kajakpiloter att de gärna packar sin utrustning på däck - inte i kajaken. Många kajaker ser ut som en flytande loppis. Jag är inte längre rädd att jag inte kommer att få plats med min utrustning på turerna. Bara att lasta på.
I väntan på duken har jag testat olika pigment. Den ljusa bomullsduken kommer att färgas gul av linoljelacken. Den blir dessutom något genomskinlig. För att motverka detta kommer jag att riva ner pigment i den linolja som skall späda lacken under de första strykningarna. Sista lagret består av ren linoljelack. Jag vill inte att kajaken skall bli helt jämn i färgen - som en glasfiberkajak - utan livfull och nyanserad, som ett skinn. Kanske hinner jag med att experimentera fram en teknik för att skapa en "sälfläckig" kajak. Eftersom jag vill lägga ett extra lager lack på skrovets undersida, kan jag lika gärna lägga det lagret först. Och då använda ett mörkt, svart pigment som jag låter spricka upp i fläckar på kajakens åvansida. Nästa lager stryks över hela ytan, och fläckarnas styrka kan justeras med mängden pigment i de sista lagren.
